Hur det hela började
En bild från Mexico. Jorge (Mexico), jag och Anders (Norge).
Vi människor glömmer ganska ofta bort att leva, vi har så bråttom framåt att vi helt enkelt inte har tid för här och nu. Det var vad jag insåg när jag reste iväg på en sista-minuten innan jul förra året (2008). Jag behövde få lite andrum, få känna efter vad jag verkligen ville.
Det hela började med att jag satt och fikade med en väninna och vi diskuterade våra livssituationer. Vi kom in på det här med att bilda familj och jag berättade att min sambo gärna ville skaffa barn. Jag fick följdfrågan "men vad vill DU Sofia?". Jag blev helt stum. Kunde det verkligen vara så att jag inte har en blekaste aning om vad jag vill med livet? Att jag levt ganska mycket för vad andra velat med mitt liv? Jag har tänkt mycket på vad jag drömde om när jag var yngre, berättade hon för mig. Vad drömde du om när du var liten? Jag ville resa jorden runt och det drömmer jag fortfarande om, sa jag. Vad är det som hindrar dig?, frågade hon. Jag förklarade för henne att det är ett stor steg att ta. Ska du inte ta en sistaminuten då, komma bort och tänka lite? föreslog hon. Så blev det.
Jag tror på tanken att varje geografisk resa också är en inre resa. Efter resan blev det ganska stora förändringar för min del. Jag valde att separera från min dåvarande sambo och fästman med allt vad det innebar. Jag flyttade akut in hos min syster i Stockholm efter julhelgerna. Det gick trots allt ganska lätt med målet i sikte - i oktober åker jag! Sedan dess har det skett lite förändringar. Jag flyttade till Eskilstuna där jag jobbar för att slippa pendlandet som kostar både mycket tid och pengar. Här är jag nu och försöker att spara inför resan.
Helt rätt, och väldigt inspirerande. Göra vad man drömmer om, och väl där, anar jag, känna att det var så självklart... det enda som hindrar en är ens egna tankar och idéer, vilka istället kan vändas och få en att göra och bli precis vad man vill, trots allt.
